TACK VÄDERGUDEN

gud snö

Tack du allsmäktige gubbjävel till vädergud som gett mig mer snö i April och Maj månad än under hela December. Jättekul, tack tack. Jag har säkert lärt mig en läxa om att inte sätta ut tomaterna för tidigt i växthuset och inte dra på mig kortbyxorna och köpa jordgubbar i starten av Maj. Jättedumt av mig, så det va snällt att påminna mig om att väderguden fortfarande är den rådande makten i universum. Kan du snälla berätta vad du vill ha för att komma på bättre humör!? Ska jag gräva ner en guldring i myren? dansa naken i regnet till din ära? Offra en tjur eller håller det med en halt vaktel? Snälla berätta!

Undertecknat: Eders hårt pinade undersåte – Den snikne odlaren.

BLAND RÅDJUR & DEMONER

Rådjur och odlare är generellt ingen bra match, likaså här på gården, men kanske av en lite annan anledning än vad dom flesta trädgårdsintresserade associerar med odling och vilt. Rådjuren i vår närmiljö är mycket duktiga och väluppfostrade, dom håller sig nämligen alltid (oftast) på grannens tomt. Vilket är jättebra! jag får ha rabatter, buskar och trädgårdsland ifred för tuggande rådjurskäftar.

rådjur1

Att man inte ser skadedjuren innpå husknuten eller varje gång man sätter foten utanför dörren är ju kanske inte så konstigt heller, för dom är ju ganska ryckiga och skraja varelser som både kan hoppa iväg i ljuset hastighet och kan mästra förklädnadens konst och smälta inn i sin omgivning. Men jag ser dom allt! Varje dag på grannens tomt. Där smaskar dom tulpanlökar och buskar och träd. Spåren, pluttarna efter skadegörarna ser jag också, på grannens sida av gränsen. Jag förstår inte hur jag lyckas med att hålla rådjuren borta från min tomt, men jag lyckas väl. Till och med i odlingsåkern håller sig djuren på grannens sida av gränsen. Tanken har slått mig om att jag kanske har någon gammal släkting som i sin vålnad vaktar gränsen, det sägs ju i folktron att gamla bönder kan inta denna rollen i sitt efterliv. Men skämt åt sido, rådjuren kan göra nog med skada ändå i sin blotta existens.

rådjur2.jpg

Mer

HEJ VÅREN & POTATISLANDET

hej våren

Nu har våren kommit, 10 – 15 grader i luften, strålande sol och orkanstyrka på vinden. Nu börjar stressen att kämpa med årstidens språng från vinter till sommartid och spadar och grepar har dammats av och grävandet har startat på alvar. Våren började för min del med att jag ramlade över årets första snödroppe som kikade upp ur jorden. Då sattes spaden i jorden och jajjemen: tjälen hadde släppt!

Lite smått och trevligt började jag med att rensa lite i blomsterrabatten som sig hör och bör så här i mars månad. Mitt dilemma med att gräva i rabatten är att jag aldrig klarar att bestämma mig vart blomsterlökarna ska få bo. Fö varje spadtag dyker en ny liten lök upp och det är alltid lika kul att hitta nya bostäder till lökarna. Nu bor för en gång skull alla på ett och samma ställe, vi får se hur länge det varar. Att flytta lök är dock ett trevligt och terapeutiskt vårpyssel.

Mer

VED & SYMPATI

veden

Idag har det prokrastinerats till fullo. Det är nämligen på det viset att vedhögen behöver flyttas och gallrade björkar behöver kapas. Då är det ju på sin plats att den smått snikne odlaren sätter sig ner och skriver om veden istället för att jobba med den.

Vedhögen är min nemesis i självhushållets tillvaro. Ett sattyg, djävulskap, fanstyg och ett jäkelskap ut av dess like och lika rolig att dona med som det är att dra en tand hos tandläkaren.

Nu har det ju sig så att vi eldar i vedspis och kamin i ca 7-9 månader om året, så att plocka med vedhögen är ett befintligt arbete som är oundvikligt, tyvärr.

När vi tog över torpet fick vi även ansvaret för en gammal vedhög som legat och ruttnat över tid. Efter 3 år har jag äntligen fixat färdigt med ”ursprungsveden” och den är nu uppeldad sedan någon månad tillbaka. Nya högar med ved, stockar och brôte dyker upp med jämna mellanrum och det ligger på den smått snikene odlarens och dens lojale kampbroders axlar att tukta veden på sin plats.

Mer

STACKARS OLGA

Jag sår pumpor varje år, runda, stora, små, långa, tjocka och smala. Jag spar och spar på dom stackars pumporna tills dom antingen blir hönsmat eller jäser och exploderar inne i värmen. Ca 1-2 pumpor använder jag per år i matlagningen. Ca 5-8 pumpor brukar det bli i odlingen. Kalylen stämmer inte så bra, vi har altså en överproduktion av pumpor. I år är inget undantag, det kommer att bli allt för många pumpor, men dom är ju till gengäld roliga att odla och bra att ha på lager (ifall man lagrar dom rätt så dom inte exploderar vill säga) Varje år provar jag att rosta frön i ugn och stekpanna med blandade resultat. Oftast blir det segt och svårtuggat. Nu har jag äntligen hittat rätt pumpa till detta ändamål. Nakenfröpumpan Olga.

olga

Mer

NÄR MAN ODLAR I MARS

Nu har det blivit trångt för odlaren, hur hushållet ska klara samsas med x antal djur och 611 omskolade chilisar, penséer och tomater på en sedan tidigare allt för trång yta får tiden visa.

odla i mars

Mars månad är omskolningsmånaden. I Februari kliade det i fingrarna efter att få plantera om krukorna. Nu kliar det inte så mycket längre…

ATT SNÅLA.

Att leva snålt, snåla, vara snål. Det är ju en väsentlig del av självförsörjningen vill jag påstå. Jag började grubblade lite över hur det står till med mitt snålande och kom fram till att jag befinner mig i ett pikant triangeldrama när det gäller just detta. På ena sidan sitter en liten djävul som heter Slösa, i mitten befinner jag mig själv och på andra sidan fröken Spara. Spara och Slösa turas i och för sig om att ta rollen som djävul i detta triangeldramat med jämna mellanrum.

vedspis

Mer