VED & SYMPATI

veden

Idag har det prokrastinerats till fullo. Det är nämligen på det viset att vedhögen behöver flyttas och gallrade björkar behöver kapas. Då är det ju på sin plats att den smått snikne odlaren sätter sig ner och skriver om veden istället för att jobba med den.

Vedhögen är min nemesis i självhushållets tillvaro. Ett sattyg, djävulskap, fanstyg och ett jäkelskap ut av dess like och lika rolig att dona med som det är att dra en tand hos tandläkaren.

Nu har det ju sig så att vi eldar i vedspis och kamin i ca 7-9 månader om året, så att plocka med vedhögen är ett befintligt arbete som är oundvikligt, tyvärr.

När vi tog över torpet fick vi även ansvaret för en gammal vedhög som legat och ruttnat över tid. Efter 3 år har jag äntligen fixat färdigt med ”ursprungsveden” och den är nu uppeldad sedan någon månad tillbaka. Nya högar med ved, stockar och brôte dyker upp med jämna mellanrum och det ligger på den smått snikene odlarens och dens lojale kampbroders axlar att tukta veden på sin plats.

ved process.jpg

Eftersom att jag har så lite erfarenhet med att organisera ved på ett smart och tidseffektivt sätt, så blir vedtuktandet en ständig kamp mot fysikens lagar. Det föregående årets vedinsats gick till stora delar ut på att flytta ved i skottkärra från den ena olämpliga lagringsplatsen på tomten till den nästa. Till slut ände vedhögen upp mitt på gårdsplatsen under en slags plåttaks doning med en gigantisk vit presenning svept runt hela skiten.

Detta var hösten 2016, november samma året blåste allt omkull. Nu 4 månader senare ligger högen som ett ruckel på sniskan med den vita presenningen vajandes i vinden som ett segel. Detta året kommer altså åter igen gå till att bära vedhögen runt i skottkärra, på ständig jakt efter ett permanent boende. Med jämna mellanrum händer det också att det dyker upp någon ”vuxen” och erfaren vedhuggare (Läs: vis förstå-sig-påare från trakten som har tuktat vedhögar i 100 år och har all erfarenhet i världen) och lämnar goda råd om hur man bäst staplar högar och klyver kubbar, vilket oftast leder till ännu fler smarta vedstaplar-anordningar och idiotiska småhögar spridda ut över stackars tomten.

vedklyven

Mitt i ved-elendet finns en tröst för en stackars envis självhushållare: VEDKLYVEN ❤

Denna fantastiska hydrauliska mockajäng, stark som en oxe, vis som en uggla. Min räddning i vedhögens avgrund. Vedklyven är enkel och pålitlig, den klyver den lättaste asppinne till den största fulaste furukubbe med enkelhet och finess! Klyven fungerar också utmärkt som hjärnskrynklare och aggressionsterapeut.

Tack till snälla vedklyven för att du ger sympati till en stackars dåre. Nu tänker jag fortsätta prokrastinera med vedarbetet ännu en dag eller två.

På återseende!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s