BLAND RÅDJUR & DEMONER

Rådjur och odlare är generellt ingen bra match, likaså här på gården, men kanske av en lite annan anledning än vad dom flesta trädgårdsintresserade associerar med odling och vilt. Rådjuren i vår närmiljö är mycket duktiga och väluppfostrade, dom håller sig nämligen alltid (oftast) på grannens tomt. Vilket är jättebra! jag får ha rabatter, buskar och trädgårdsland ifred för tuggande rådjurskäftar.

rådjur1

Att man inte ser skadedjuren innpå husknuten eller varje gång man sätter foten utanför dörren är ju kanske inte så konstigt heller, för dom är ju ganska ryckiga och skraja varelser som både kan hoppa iväg i ljuset hastighet och kan mästra förklädnadens konst och smälta inn i sin omgivning. Men jag ser dom allt! Varje dag på grannens tomt. Där smaskar dom tulpanlökar och buskar och träd. Spåren, pluttarna efter skadegörarna ser jag också, på grannens sida av gränsen. Jag förstår inte hur jag lyckas med att hålla rådjuren borta från min tomt, men jag lyckas väl. Till och med i odlingsåkern håller sig djuren på grannens sida av gränsen. Tanken har slått mig om att jag kanske har någon gammal släkting som i sin vålnad vaktar gränsen, det sägs ju i folktron att gamla bönder kan inta denna rollen i sitt efterliv. Men skämt åt sido, rådjuren kan göra nog med skada ändå i sin blotta existens.

rådjur2.jpg

Mer

HEJ VÅREN & POTATISLANDET

hej våren

Nu har våren kommit, 10 – 15 grader i luften, strålande sol och orkanstyrka på vinden. Nu börjar stressen att kämpa med årstidens språng från vinter till sommartid och spadar och grepar har dammats av och grävandet har startat på alvar. Våren började för min del med att jag ramlade över årets första snödroppe som kikade upp ur jorden. Då sattes spaden i jorden och jajjemen: tjälen hadde släppt!

Lite smått och trevligt började jag med att rensa lite i blomsterrabatten som sig hör och bör så här i mars månad. Mitt dilemma med att gräva i rabatten är att jag aldrig klarar att bestämma mig vart blomsterlökarna ska få bo. Fö varje spadtag dyker en ny liten lök upp och det är alltid lika kul att hitta nya bostäder till lökarna. Nu bor för en gång skull alla på ett och samma ställe, vi får se hur länge det varar. Att flytta lök är dock ett trevligt och terapeutiskt vårpyssel.

Mer

VED & SYMPATI

veden

Idag har det prokrastinerats till fullo. Det är nämligen på det viset att vedhögen behöver flyttas och gallrade björkar behöver kapas. Då är det ju på sin plats att den smått snikne odlaren sätter sig ner och skriver om veden istället för att jobba med den.

Vedhögen är min nemesis i självhushållets tillvaro. Ett sattyg, djävulskap, fanstyg och ett jäkelskap ut av dess like och lika rolig att dona med som det är att dra en tand hos tandläkaren.

Nu har det ju sig så att vi eldar i vedspis och kamin i ca 7-9 månader om året, så att plocka med vedhögen är ett befintligt arbete som är oundvikligt, tyvärr.

När vi tog över torpet fick vi även ansvaret för en gammal vedhög som legat och ruttnat över tid. Efter 3 år har jag äntligen fixat färdigt med ”ursprungsveden” och den är nu uppeldad sedan någon månad tillbaka. Nya högar med ved, stockar och brôte dyker upp med jämna mellanrum och det ligger på den smått snikene odlarens och dens lojale kampbroders axlar att tukta veden på sin plats.

Mer

ATT SNÅLA.

Att leva snålt, snåla, vara snål. Det är ju en väsentlig del av självförsörjningen vill jag påstå. Jag började grubblade lite över hur det står till med mitt snålande och kom fram till att jag befinner mig i ett pikant triangeldrama när det gäller just detta. På ena sidan sitter en liten djävul som heter Slösa, i mitten befinner jag mig själv och på andra sidan fröken Spara. Spara och Slösa turas i och för sig om att ta rollen som djävul i detta triangeldramat med jämna mellanrum.

vedspis

Mer

HÖNS

Jag har tidigare berättat om hur det gick till när vi fick vaktlar. Djurköpen eskalerade fort efter detta och en vecka senare hade vi även höns på gården.

antwerpen.jpg

Efter ett besök på en av alla sommarmarknader som befann sig i länet denna Juni veckan, så blev det inhandlat 3st. Antwerpen skägghöns också. Damen som höll i hönsmarknaden argumenterade länge och väl om att jag borde köpa alla dom 5 st. Antwerpen hönsen som hon hade med sig på marknaden, men jag var illa bestämd på att 3 st. – det va nog! Denna hönsmanien som hade kommit så brått över mig den veckan skulle minsan inte gå över styr, så 3st. höns tyckte jag skulle räcka i långa vägar.

Nu va det så att hönsmanien inte alls blev mättad av 3st. dvärghöns. Så efter kort tid dök det även upp 3 Welsumer dvärg och 2 st. vita dvärgsilkeshöns.

silke

Mer

TORPET, ODLINGARNA OCH LITE KORT OM HUVUDPERSONEN.

Nu ska jag skriva lite om hur jag odlar här på gården (torpet). Detta är en introduktion till en presentation om vem den smått snikne odlaren är i det verkliga livet. Jag bor i mitt barndomshem, ett torp som ligger någonstans i Ack Wermeland du sköna. I dessa dagar ville man kallat denna boning för sommarstuga, men förr i tiden kallade man detta för ”ett utstyckat hus.” Det betyder att marken till torpet blev sålt någon gång i mitten av 1900talet, då den äldre generationen gladeligen tog sig lönejobb istället för att fortsätta vara småbönder och skogsbrukare. Så då sålde dom marken för att slippa ta hand om den. (Förbaskade bondesläkt!) Kvar i ägo blev detta huset med tillhörande gräsmattor och ladugård som senare revs för att bygga ett bilgarage (ett stort ett dessutom). Som tur var fick vi köpt tillbaka 2 små åkerlappar på tillsammans kanske 1/2 hektar, så det är ju alltid något.

rhogen

Mer

ETT ÅR MED SJÄLVHUSHÅLL

Mandelmanns gård gick på tv igår kväll, jag kom mig för att tänka på hur mitt år med självhushållning ser ut. Jag skrev en liten lista, den blev ungefär så här:

odlingsåret.jpg

( I tillägg till denna listan kan man fylla i med olika former av djurglädje / ångest, ex. ägg-glädje, kyckling-ångest, djuren-smiter-panik, måste-till-veterinären-ångest, kattunge-extas. m.m.)

Om man sätter detta inn i en graf så ser mitt odlingsår ut som en bergochdalbana med bipolär lidelse. Altså ingen bra reklam för självhushållning. Som avkoppling från bergochdalbanan så ser jag på tv och käkar choklad på kvällen. Som en riktigt modern konsumtionsmänniska.

Untitled-3.jpg

Jag har följt programmet Mandelmanns gård på tv4 i ett par veckor. Folket på sociala medier har varit snabba med att kasta både lovord och nidord över programmet och dess huvudpersoner. Jag provar att följa den oskrivna lagen om att ha generell folkskick både på nätet och i den verkliga världen och tänker därför inte gå in på något om huvudpersonernas karaktär. Men jag kan säga att jag också var en av dem som ställde mig något skeptisk till programmets intentioner när det började sändas.

mandelmann.jpg

Utan att göra en djup analys, så konkluderar jag så här om tv programmet: Det är 100% trevligare att se på tv som handlar om djur och odling än mycket annat som sänds på dumburken. Programmet förmedlar en odlingsglädje och positiv hållning till självhushåll. Dessutom är denna glädjen som programmet utstrålar mycket smittsam och dövar många av odlings-ångest-syndromen i mitt fall. Därför ger jag programmet tärningskast: tummen upp och  en smiley.

Torsdagskvällen gick åt att knäppa mellan SVT och tv 4 ( en mindre förmögenhet i chips förtärdes också ). Lite senare på kvällen sändes programmet Idévärlden. Detta program hade temat Kapitalism på menyn. En kvinna som var gäst i programmet fick frågan om hur frihet ser ut i hennes visjon. Med en skämtsam ton svarade hon: – Jag vill ju ha friheten där jag kan ligga på soffan och dra mig i sängen på morgnarna, men arbete är en självklarhet för själva livet. Vi är gjorda för att arbeta.

Detta fick mig att tänka på en intervju som jag läste med just Gustav Mandelmann i tidningen Land. På en fråga om kritik till om familjen har en skock med anställda som jobbar åt dom bakom kulisserna, så svarar han:

– Visst har vi anställda, jag skickade just in 20 kontrolluppgifter till Skatteverket. Men bara i köket och kaféet under sommaren. Allt arbete utomhus med odlingarna, djuren och besökarna på sommaren sköter vi själva med hjälp av våra barn. Vi älskar att jobba utomhus och vill inte leja bort det till någon annan. Det var ju en orsak ill att vi flyttade hit.

Hatten av för dom, redig arbetsmoral! Jag blir svett av tanken på att rensa ogräs i blomsterrabatten, Mandelmann har lite större ytor att ta sig ann än som så. Det påminner mig om att jag vill ju egentligen äta mitt bröd i mitt anletes svett -som det står i bibeln (eller var det Vilhelm Moberg?)  Jag vill även kunna njuta av en del fördelar som det moderna samhället lägger tillrätta för. Ex. möjligheten att käka chips och få lätt underhållning på dumburk.

Så ett litet blygsamt tack till programmet, årets gång och till moderna mockagänger som gör det möjligt för en smått sniken odlare att både njuta livet som lat dräng och att starta upp med nya spadtag.