TOMATBONANZA!

Jag hade sparat lite frön från skörden i fjol, men jag är en slarvmaja som inte skriver på vad som är vad. Alla mina auberginer blev därför tomater. Dessa hade jag sått i januari. Jag brukar inte så tomaterna så hiskligt tidigt, för dom drar iväg så snabbt och jag har så himlans tur med mina tomater, så det blir nästan alltid bra skörd oavsett vad jag gör eller hur länge jag väntar. (ta i trä, ta i trä, salt över axeln)

indigo tomat.jpg

Mer

TORPET, ODLINGARNA OCH LITE KORT OM HUVUDPERSONEN.

Nu ska jag skriva lite om hur jag odlar här på gården (torpet). Detta är en introduktion till en presentation om vem den smått snikne odlaren är i det verkliga livet. Jag bor i mitt barndomshem, ett torp som ligger någonstans i Ack Wermeland du sköna. I dessa dagar ville man kallat denna boning för sommarstuga, men förr i tiden kallade man detta för ”ett utstyckat hus.” Det betyder att marken till torpet blev sålt någon gång i mitten av 1900talet, då den äldre generationen gladeligen tog sig lönejobb istället för att fortsätta vara småbönder och skogsbrukare. Så då sålde dom marken för att slippa ta hand om den. (Förbaskade bondesläkt!) Kvar i ägo blev detta huset med tillhörande gräsmattor och ladugård som senare revs för att bygga ett bilgarage (ett stort ett dessutom). Som tur var fick vi köpt tillbaka 2 små åkerlappar på tillsammans kanske 1/2 hektar, så det är ju alltid något.

rhogen

Mer

NÄR MAN ODLAR I FEBRUARI

Det är ju inte mycket jobb med förodlingen som man har inne nu under vintern. Vatten, gödsel, ljus – klart! Det börjar klia i fingrarna efter att få vara ute och spada jord och skit! Då på denna tiden av året inträffar det ofta att jag tar mig själv i att sitta och stirra ner på odlingen och se på när gräset växer:

odla-i-februari

Detta är ett nytt inslag till odlingsboken: roliga odlaren kanske vi kan kalla den?, mitt försök på tecknad humor.

OGRÄSET FRÅN HELVETET

I dag 20.02.17 har jag rensat ogräs. Jippi! Ogrässäsongen 2017 är härmed invigd.

ogras

I en konservburk har jag en kronärtskocka, jag hade tagit lite jord från min blomrabatt ute och spätt på denna. Nu växer det alltså ogräs hos skockan. Nate har jag lokaliserat, möjligtvis pionvallmo och: OGRÄSET FRÅN HELVETET. Det är en liten (stor) gul blomma som ser ut som en maskros fast det inte är en maskros.. Sprider sig som eld och idag blev jag påmind om detta sattyg, till råga på allt i mitten av Februari!!

Mer

ATT SKOLA OM PAPRIKA

californa-wonder

Söndagens underhållning blev att skola om paprikaplantor. Sorten heter California wonder. Jag gjorde ett litet google sök och California wonder omtalas som: Välkänd och välsmakande.

Då får jag hoppas på att denna välkända paprikan är just välsmakande, för det blev intet mindre än ringa 21 st. nya krukor med paprika efter omplanteringen. Jag trodde att jag hade lite kontroll på den här odlingen, men jag kan nu konstatera att det kommer bli platskaos här hemma även i år. (Aj aj, redan tappat kontrollen och våryran har ju ännu inte ens tillträtt)  Detta var nämligen första omplanteringen för säsongen och snart är det chillisar och andra paprikasorters tur att få mer plats.

Tanken var att odla 3 sorters paprika:

  • Californa wonder (för den var billig på ÖoB)
  • Amykia vit (investering  från Impecta)
  • Liten gul paprika x (frö som jag sparat från en fjolårs planta)

5 av varje skulle det vara, så räknade jag med att ca 2 av varje kom att bli svinn p.g.a oväntade olyckor som t.ex. att KATT J**ELN sitter sönder ett par plantor, eller att jag i min lust och iver planterar ut dom för tidigt.

Nu har jag alltså 21 st. California wonder, 1 st. Amykia vit och 0 st. Liten gul paprika x.

Konstigt att man kan bli förundrad varje år över att frö faktiskt blir till plantor. Vad ska man göra nu då när planen gick i kras? Så flera Amykia paprikor så klart!

 

 

 

VIRGINIATOBAK

tobak

I år har jag gett mig in på projektet: odla-eget-snus. Detta har varit planen i många år, men jag har varit ute lite sent och när väl våren har kommit så har tomater, pumpor och andra grödor prioriterats. I år har jag hunnit köpa tobaksfrö i tid och nu står dom där redan och växer i fönsterkarmen. Fröna är så små att man nästan behöver förstoringsglas för att se dom. När dom väl spirat så är plantorna nästan lika små. Nu har plantorna hunnit bli ca 1/2 cm. Vilket jag är mycket nöjd med, eftersom att dom har överlevt fosterstadiet så ska jag nog klara få till stora ståtliga tobaksplantor!  (Om detta vill sig väl)

I realiteten känns det som att det nog inte blir något snus i år heller. Men i fantasin så ser jag för mig vajande 2 meter höga tobaksplantor ute på åkern. Tanken är att jag ska skörda bladen och torka dom på vinden där det är torrt, varmt och ljusfattigt. När vintern kommer och alla andra odlingar är skördade och vardagen blir mörk och tråkig, så ska jag krypa upp på vinden med snusboken och experimentera mig fram till ett dugligt gott hemgjort snusresultat.

Se för er Gargamel i smurfarna, den elaka professorn som gör mystiska hopkok i sin dunkla lya. Där har ni mig någon gång i november när jag kokar snus och ler hånfullt åt tobaksindustrien.

ICAS TRÅKIGASTE TOMAT + VECKANS ODLINGSEXPERIMENT

Denna veckans odlingsexperiment: ICAs tråkigaste tomat

icas-tomat

Vi var tvungna att KÖPA tomater på ICA denna helgen 😦 Det blev billiga, tråkiga saker som inte smakade någonting förutom vatten. Så jag tänker prova att odla dessa tråktomater och se hur smaken blir när dom får bo i växthus i sommar med sol och riktig hederlig hönsgödsel.

1. Jag pillade ut några frö ur tråktomaten. 2. Ner i kruka med jord, plast på och så till värmebordet för att gro. Så får vi se i Juli om ICAs tråktomater verkligen är så smaklösa som dom framstår idag.

Experiment 2: Skräplådan

skra%cc%88pla%cc%8ada

Jag sådde lite basilika för någon vecka sedan. Sådden blev inte så bra behandlad och ynka 3 små plantor överlevde misshandeln. Sorten var Ordinary basilika från ÖoB. Jag tyckte att dessa 3 små pluttar fick lite väl stor plats i sin odlingslåda, så jag tänkte slänga på lite frö för att utnyttja tomrummet. Basilikafröna hade självklart tagit slut när jag väl kom så långt.

Jag rotade runt i frösamlingen och där hittade jag lite diverse frön som jag sparat från fjolårets skörd, men ingen av dessa såg ut att må så bra. Torra, bruna och gamla var dom.

Allt fick åka ner i odlingslådan som nu heter Skräplådan. Det kan ju bli spännande att se om det finns något liv kvar i skräpet.

Sorterna är: (NB.påhittade namn):

Jalapeno x -Denna köptes som planta på rean i fjol på Granngården. Riktigt goda var dom

Liten gul paprika x – Frösådd liten paprika med ljust gulgröna små frukter, frö köpt från Impecta, men påsen blev slängd. Rolig sort var det, goda och gav massa frukt.

New zealand spenat x från 2015 – Jag provade att odla New Zealand spenat i 2014, i 2015 – 2016 ploppade det upp spenat lite här och där i närheten av moderplantan och jag hade visst sparat några frö i 2015. Jag tycker egentligen inte om new zealand spenat och har inte brytt mig med att odla den nått mer. Smaken är lite mesig och påminner inte alls om vanlig hederlig spenat, tycker jag i alla fall. 


Fortsättning följer…

ETT ÅR MED SJÄLVHUSHÅLL

Mandelmanns gård gick på tv igår kväll, jag kom mig för att tänka på hur mitt år med självhushållning ser ut. Jag skrev en liten lista, den blev ungefär så här:

odlingsåret.jpg

( I tillägg till denna listan kan man fylla i med olika former av djurglädje / ångest, ex. ägg-glädje, kyckling-ångest, djuren-smiter-panik, måste-till-veterinären-ångest, kattunge-extas. m.m.)

Om man sätter detta inn i en graf så ser mitt odlingsår ut som en bergochdalbana med bipolär lidelse. Altså ingen bra reklam för självhushållning. Som avkoppling från bergochdalbanan så ser jag på tv och käkar choklad på kvällen. Som en riktigt modern konsumtionsmänniska.

Untitled-3.jpg

Jag har följt programmet Mandelmanns gård på tv4 i ett par veckor. Folket på sociala medier har varit snabba med att kasta både lovord och nidord över programmet och dess huvudpersoner. Jag provar att följa den oskrivna lagen om att ha generell folkskick både på nätet och i den verkliga världen och tänker därför inte gå in på något om huvudpersonernas karaktär. Men jag kan säga att jag också var en av dem som ställde mig något skeptisk till programmets intentioner när det började sändas.

mandelmann.jpg

Utan att göra en djup analys, så konkluderar jag så här om tv programmet: Det är 100% trevligare att se på tv som handlar om djur och odling än mycket annat som sänds på dumburken. Programmet förmedlar en odlingsglädje och positiv hållning till självhushåll. Dessutom är denna glädjen som programmet utstrålar mycket smittsam och dövar många av odlings-ångest-syndromen i mitt fall. Därför ger jag programmet tärningskast: tummen upp och  en smiley.

Torsdagskvällen gick åt att knäppa mellan SVT och tv 4 ( en mindre förmögenhet i chips förtärdes också ). Lite senare på kvällen sändes programmet Idévärlden. Detta program hade temat Kapitalism på menyn. En kvinna som var gäst i programmet fick frågan om hur frihet ser ut i hennes visjon. Med en skämtsam ton svarade hon: – Jag vill ju ha friheten där jag kan ligga på soffan och dra mig i sängen på morgnarna, men arbete är en självklarhet för själva livet. Vi är gjorda för att arbeta.

Detta fick mig att tänka på en intervju som jag läste med just Gustav Mandelmann i tidningen Land. På en fråga om kritik till om familjen har en skock med anställda som jobbar åt dom bakom kulisserna, så svarar han:

– Visst har vi anställda, jag skickade just in 20 kontrolluppgifter till Skatteverket. Men bara i köket och kaféet under sommaren. Allt arbete utomhus med odlingarna, djuren och besökarna på sommaren sköter vi själva med hjälp av våra barn. Vi älskar att jobba utomhus och vill inte leja bort det till någon annan. Det var ju en orsak ill att vi flyttade hit.

Hatten av för dom, redig arbetsmoral! Jag blir svett av tanken på att rensa ogräs i blomsterrabatten, Mandelmann har lite större ytor att ta sig ann än som så. Det påminner mig om att jag vill ju egentligen äta mitt bröd i mitt anletes svett -som det står i bibeln (eller var det Vilhelm Moberg?)  Jag vill även kunna njuta av en del fördelar som det moderna samhället lägger tillrätta för. Ex. möjligheten att käka chips och få lätt underhållning på dumburk.

Så ett litet blygsamt tack till programmet, årets gång och till moderna mockagänger som gör det möjligt för en smått sniken odlare att både njuta livet som lat dräng och att starta upp med nya spadtag.

  

VAKTLAR

Denna loggblogg handlar även om självhushållning i det något större perspektivet än bara grödor och odling. Nu har jag tänkt att berätta lite om när vi bestämde oss för att bli med vaktlar.

vaktler

COTURNIX JAPONICAJapansk Vaktel

Är den vanliga typen av vaktel för oss hobby fantaster som önskar ägg och vaktelkött. Japansk vaktel delas in i olika grupper efter storlek/ vikt. Därför kan Coturnix japonica, både kallas för japansk vaktel, fläsk vaktel,jumbo vaktel, fransk vaktel, euro vaktel.. Allt i en enda röra. Huvudsaken är att fågeln är den samma i botten, men namnet kan vara olika, dom olika grupperna kan vara bra till olika ändamål. Fläsk vaktel är den största eller tyngsta, det är denna typen man håller för kött t.ex.

Oavsett: Vi startade så smått med 6 vaktlar, 5 hönor och en tupp. En dag bestämde vi oss för att ta steget från att vara odlare till djurodlare. Detta va ett närvpirrande beslut som jag gått och grubblat på i många år. Så efter all tid med undran och grubbel, blev det snabbt telefonerat till en vakteluppfödare och 6 vaktlar var beställda till dagen efter. 24 timmar senare stod dom på vår trapp i en rosa transportbur för katter. Under dessa 24 timmars väntan lästes all vaktel informationslektyr igenom som internet hade att erbjuda. Jag förstod ju snabbt att detta vaktelköpet var ett förhastat beslut som helt enkelt icke var genomförbart! Att vara vaktelägare skulle kräva lång erfarenhet och inte minst 2-5 kurser i vaktelryktning, hållbar ekologisk vaktelskötsel, länsstyrelseansöknads kurs och ett fullständigt beslut från kommunfullmäktige undertecknat i blod och fulländat med en vänligt och bestämd handskakning som försäkran på att ingen inom 1mils omkrets skulle kunna sätta sig emot mitt vaktelköp.

(Internet är en djungel, tro inte på allt du läser. Så svårt som internett ska ha det till är det ej)

Ja. Så krångligt gjorde vi det alltså inte, men vi tog bilen till närmaste XL- bygg som i gamla dagar hette Lantmännen och köpte material för att snickra vaktelbur i all hast. Eftersom att jag är den smått snikne odlaren, blev det självfallet att burens byggmaterial ej fick överstiga ca 600 riksdaler och att med vaktelköpet inkluderat, så skulle detta projekt kosta i underkant av 1000 riksdaler.

1-buren

Mer