ETT ÅR MED SJÄLVHUSHÅLL

Mandelmanns gård gick på tv igår kväll, jag kom mig för att tänka på hur mitt år med självhushållning ser ut. Jag skrev en liten lista, den blev ungefär så här:

odlingsåret.jpg

( I tillägg till denna listan kan man fylla i med olika former av djurglädje / ångest, ex. ägg-glädje, kyckling-ångest, djuren-smiter-panik, måste-till-veterinären-ångest, kattunge-extas. m.m.)

Om man sätter detta inn i en graf så ser mitt odlingsår ut som en bergochdalbana med bipolär lidelse. Altså ingen bra reklam för självhushållning. Som avkoppling från bergochdalbanan så ser jag på tv och käkar choklad på kvällen. Som en riktigt modern konsumtionsmänniska.

Untitled-3.jpg

Jag har följt programmet Mandelmanns gård på tv4 i ett par veckor. Folket på sociala medier har varit snabba med att kasta både lovord och nidord över programmet och dess huvudpersoner. Jag provar att följa den oskrivna lagen om att ha generell folkskick både på nätet och i den verkliga världen och tänker därför inte gå in på något om huvudpersonernas karaktär. Men jag kan säga att jag också var en av dem som ställde mig något skeptisk till programmets intentioner när det började sändas.

mandelmann.jpg

Utan att göra en djup analys, så konkluderar jag så här om tv programmet: Det är 100% trevligare att se på tv som handlar om djur och odling än mycket annat som sänds på dumburken. Programmet förmedlar en odlingsglädje och positiv hållning till självhushåll. Dessutom är denna glädjen som programmet utstrålar mycket smittsam och dövar många av odlings-ångest-syndromen i mitt fall. Därför ger jag programmet tärningskast: tummen upp och  en smiley.

Torsdagskvällen gick åt att knäppa mellan SVT och tv 4 ( en mindre förmögenhet i chips förtärdes också ). Lite senare på kvällen sändes programmet Idévärlden. Detta program hade temat Kapitalism på menyn. En kvinna som var gäst i programmet fick frågan om hur frihet ser ut i hennes visjon. Med en skämtsam ton svarade hon: – Jag vill ju ha friheten där jag kan ligga på soffan och dra mig i sängen på morgnarna, men arbete är en självklarhet för själva livet. Vi är gjorda för att arbeta.

Detta fick mig att tänka på en intervju som jag läste med just Gustav Mandelmann i tidningen Land. På en fråga om kritik till om familjen har en skock med anställda som jobbar åt dom bakom kulisserna, så svarar han:

– Visst har vi anställda, jag skickade just in 20 kontrolluppgifter till Skatteverket. Men bara i köket och kaféet under sommaren. Allt arbete utomhus med odlingarna, djuren och besökarna på sommaren sköter vi själva med hjälp av våra barn. Vi älskar att jobba utomhus och vill inte leja bort det till någon annan. Det var ju en orsak ill att vi flyttade hit.

Hatten av för dom, redig arbetsmoral! Jag blir svett av tanken på att rensa ogräs i blomsterrabatten, Mandelmann har lite större ytor att ta sig ann än som så. Det påminner mig om att jag vill ju egentligen äta mitt bröd i mitt anletes svett -som det står i bibeln (eller var det Vilhelm Moberg?)  Jag vill även kunna njuta av en del fördelar som det moderna samhället lägger tillrätta för. Ex. möjligheten att käka chips och få lätt underhållning på dumburk.

Så ett litet blygsamt tack till programmet, årets gång och till moderna mockagänger som gör det möjligt för en smått sniken odlare att både njuta livet som lat dräng och att starta upp med nya spadtag.