ETT ÅR MED SJÄLVHUSHÅLL

Mandelmanns gård gick på tv igår kväll, jag kom mig för att tänka på hur mitt år med självhushållning ser ut. Jag skrev en liten lista, den blev ungefär så här:

odlingsåret.jpg

( I tillägg till denna listan kan man fylla i med olika former av djurglädje / ångest, ex. ägg-glädje, kyckling-ångest, djuren-smiter-panik, måste-till-veterinären-ångest, kattunge-extas. m.m.)

Om man sätter detta inn i en graf så ser mitt odlingsår ut som en bergochdalbana med bipolär lidelse. Altså ingen bra reklam för självhushållning. Som avkoppling från bergochdalbanan så ser jag på tv och käkar choklad på kvällen. Som en riktigt modern konsumtionsmänniska.

Untitled-3.jpg

Jag har följt programmet Mandelmanns gård på tv4 i ett par veckor. Folket på sociala medier har varit snabba med att kasta både lovord och nidord över programmet och dess huvudpersoner. Jag provar att följa den oskrivna lagen om att ha generell folkskick både på nätet och i den verkliga världen och tänker därför inte gå in på något om huvudpersonernas karaktär. Men jag kan säga att jag också var en av dem som ställde mig något skeptisk till programmets intentioner när det började sändas.

mandelmann.jpg

Utan att göra en djup analys, så konkluderar jag så här om tv programmet: Det är 100% trevligare att se på tv som handlar om djur och odling än mycket annat som sänds på dumburken. Programmet förmedlar en odlingsglädje och positiv hållning till självhushåll. Dessutom är denna glädjen som programmet utstrålar mycket smittsam och dövar många av odlings-ångest-syndromen i mitt fall. Därför ger jag programmet tärningskast: tummen upp och  en smiley.

Torsdagskvällen gick åt att knäppa mellan SVT och tv 4 ( en mindre förmögenhet i chips förtärdes också ). Lite senare på kvällen sändes programmet Idévärlden. Detta program hade temat Kapitalism på menyn. En kvinna som var gäst i programmet fick frågan om hur frihet ser ut i hennes visjon. Med en skämtsam ton svarade hon: – Jag vill ju ha friheten där jag kan ligga på soffan och dra mig i sängen på morgnarna, men arbete är en självklarhet för själva livet. Vi är gjorda för att arbeta.

Detta fick mig att tänka på en intervju som jag läste med just Gustav Mandelmann i tidningen Land. På en fråga om kritik till om familjen har en skock med anställda som jobbar åt dom bakom kulisserna, så svarar han:

– Visst har vi anställda, jag skickade just in 20 kontrolluppgifter till Skatteverket. Men bara i köket och kaféet under sommaren. Allt arbete utomhus med odlingarna, djuren och besökarna på sommaren sköter vi själva med hjälp av våra barn. Vi älskar att jobba utomhus och vill inte leja bort det till någon annan. Det var ju en orsak ill att vi flyttade hit.

Hatten av för dom, redig arbetsmoral! Jag blir svett av tanken på att rensa ogräs i blomsterrabatten, Mandelmann har lite större ytor att ta sig ann än som så. Det påminner mig om att jag vill ju egentligen äta mitt bröd i mitt anletes svett -som det står i bibeln (eller var det Vilhelm Moberg?)  Jag vill även kunna njuta av en del fördelar som det moderna samhället lägger tillrätta för. Ex. möjligheten att käka chips och få lätt underhållning på dumburk.

Så ett litet blygsamt tack till programmet, årets gång och till moderna mockagänger som gör det möjligt för en smått sniken odlare att både njuta livet som lat dräng och att starta upp med nya spadtag.

  

VAKTLAR

Denna loggblogg handlar även om självhushållning i det något större perspektivet än bara grödor och odling. Nu har jag tänkt att berätta lite om när vi bestämde oss för att bli med vaktlar.

vaktler

COTURNIX JAPONICAJapansk Vaktel

Är den vanliga typen av vaktel för oss hobby fantaster som önskar ägg och vaktelkött. Japansk vaktel delas in i olika grupper efter storlek/ vikt. Därför kan Coturnix japonica, både kallas för japansk vaktel, fläsk vaktel,jumbo vaktel, fransk vaktel, euro vaktel.. Allt i en enda röra. Huvudsaken är att fågeln är den samma i botten, men namnet kan vara olika, dom olika grupperna kan vara bra till olika ändamål. Fläsk vaktel är den största eller tyngsta, det är denna typen man håller för kött t.ex.

Oavsett: Vi startade så smått med 6 vaktlar, 5 hönor och en tupp. En dag bestämde vi oss för att ta steget från att vara odlare till djurodlare. Detta va ett närvpirrande beslut som jag gått och grubblat på i många år. Så efter all tid med undran och grubbel, blev det snabbt telefonerat till en vakteluppfödare och 6 vaktlar var beställda till dagen efter. 24 timmar senare stod dom på vår trapp i en rosa transportbur för katter. Under dessa 24 timmars väntan lästes all vaktel informationslektyr igenom som internet hade att erbjuda. Jag förstod ju snabbt att detta vaktelköpet var ett förhastat beslut som helt enkelt icke var genomförbart! Att vara vaktelägare skulle kräva lång erfarenhet och inte minst 2-5 kurser i vaktelryktning, hållbar ekologisk vaktelskötsel, länsstyrelseansöknads kurs och ett fullständigt beslut från kommunfullmäktige undertecknat i blod och fulländat med en vänligt och bestämd handskakning som försäkran på att ingen inom 1mils omkrets skulle kunna sätta sig emot mitt vaktelköp.

(Internet är en djungel, tro inte på allt du läser. Så svårt som internett ska ha det till är det ej)

Ja. Så krångligt gjorde vi det alltså inte, men vi tog bilen till närmaste XL- bygg som i gamla dagar hette Lantmännen och köpte material för att snickra vaktelbur i all hast. Eftersom att jag är den smått snikne odlaren, blev det självfallet att burens byggmaterial ej fick överstiga ca 600 riksdaler och att med vaktelköpet inkluderat, så skulle detta projekt kosta i underkant av 1000 riksdaler.

1-buren

Fortsätt läsa VAKTLAR